idag ska jag behöva dra upp hela historien igen...... orkar inte eg. vill inte..

Men med tanke på att jag inte sover så bra, inte mår så bra, inte äter så bra....

Men att dra upp allt igen *sucka* Skulle verkligen vilja åka långt långt bort... Bara glömma allt som hänt starta om på nytt, rebota mej själv....

*All information in this person vill now be deleted*

*- Are you sure you whant to proceed?*

*Yes/No* *tvekar ett ögonblick*

*klick* YES!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

idag känns det.... inte värre och inte bättre, bara annorlunda...

har iofs inte sovit på tre dagar, men har äntligen fått nytt lås, behöver inte sova redo att försvara mej själv eller mina guldklimpar om han kommer tillbaka...

Men kroppen reagerar konstigt.. Jag har värk i magen och i bröstet har så svårt att andas djupt, ungefär som om ngt kommer att spricka, ungefär som om det är då jag dör.. Har en minnesbild om att jag höll andan när jag låg i gräset med svin-äcklet över mej... Men jag har också börjat se att det var tur att vissa saker skedde, bla att jag tog ett djupt andetag och skrek allt vad jag kunde...Det hade kunnat sluta såååå mycket värre... Tror väl att det där med att andas har med allt detta att göra...

En annan sak som känns jättejobbigt, är att jag blivit så folkskygg, försöker gå ut iaf en gång om dagen, klarar dock inte av att gå ut själv känner mej livrädd bara att gå till soporna själv... Men min älskade prinsessa följer med mej till centrum osv.. Folk får inte gå för nära bara, då hoppar jag högt, speciellt om dom påminner om svin-äcklet då blir det värst.. Det tar massa på krafterna och jag är helt slut när jag kommer hem.... Och sån är INTE jag, jag är social och inte rädd utan berädd förut... Jag vill inte bli ngn som går omgring med sänkt huvud och hoppa till vid minsta lilla...

Jag får väl ge det lite tid... jag blir bara så arg, lessen och frusterad för att detta har hänt och hur det har på verkat mej...

Tid, får läka såren....
Tillit, att bygga upp...
Tro, på att man klarar det mesta....

Allt detta är saker jag vet i huvudet att jag måste lita på.....

Det är bara att hjärtat och kroppen har inte kopplat det ännu.....................

bara på ett par sekunder så har ens tillit, ens trygghet, ens liv förändrats...

allt jag tänker på nu är, varför gick jag där?
varför cyklade jag inte fort förbi? varför hade jag bara kjol på mej? varför drack jag det sista glaset vin? varför märkte jag inte när han puttade omkull mej? kommer han komma tillbaka nu när han vet vart jag bor?

och framför allt..... varför jag?

sommaren hade ju kommit, värmen spridit sig i kroppen, ögonen börjat att öppnas..

som ett iskallt korsdrag stängdes dörren med en smäll till värmen, glädjen, blommorna ...

kvar är bara iskall kyla, tårar, ångest, oro, blåmärkerna att minnas allt av om nu inte magontet och minnerna inte räcker till....

Nu förstår jag dom som säger att dom känner sig smutsiga, förstår allt för väl tyvärr...
Skäms! känner mej oren! mår illa illa illa, gråter hejdlöst...

Om man bara kunde skruva tillbaka tiden...... så skulle jag aldrig gått där, inte gjort som jag gjorde, sovit över, tagit en taxi... OM om om om om .....

En till dikt

Vill inte

Vill inte somna, vill inte vakna
Vill inte äga, vill inte sakna
Vill inte blunda, vill inte se
Vill inte gråta, vill inte le
Vill inte tiga, vill inte prata
Vill inte ge upp, vill inte drömma
Vill inte minnas, vill inte glömma
Vill inte gå i sol, vill inte frysa i snö
Vill inte leva, vill inte dö.

(Hämtad från nätet, en smula redigerad....)