idag känns det.... inte värre och inte bättre, bara annorlunda...

har iofs inte sovit på tre dagar, men har äntligen fått nytt lås, behöver inte sova redo att försvara mej själv eller mina guldklimpar om han kommer tillbaka...

Men kroppen reagerar konstigt.. Jag har värk i magen och i bröstet har så svårt att andas djupt, ungefär som om ngt kommer att spricka, ungefär som om det är då jag dör.. Har en minnesbild om att jag höll andan när jag låg i gräset med svin-äcklet över mej... Men jag har också börjat se att det var tur att vissa saker skedde, bla att jag tog ett djupt andetag och skrek allt vad jag kunde...Det hade kunnat sluta såååå mycket värre... Tror väl att det där med att andas har med allt detta att göra...

En annan sak som känns jättejobbigt, är att jag blivit så folkskygg, försöker gå ut iaf en gång om dagen, klarar dock inte av att gå ut själv känner mej livrädd bara att gå till soporna själv... Men min älskade prinsessa följer med mej till centrum osv.. Folk får inte gå för nära bara, då hoppar jag högt, speciellt om dom påminner om svin-äcklet då blir det värst.. Det tar massa på krafterna och jag är helt slut när jag kommer hem.... Och sån är INTE jag, jag är social och inte rädd utan berädd förut... Jag vill inte bli ngn som går omgring med sänkt huvud och hoppa till vid minsta lilla...

Jag får väl ge det lite tid... jag blir bara så arg, lessen och frusterad för att detta har hänt och hur det har på verkat mej...

Tid, får läka såren....
Tillit, att bygga upp...
Tro, på att man klarar det mesta....

Allt detta är saker jag vet i huvudet att jag måste lita på.....

Det är bara att hjärtat och kroppen har inte kopplat det ännu.....................