Hur gör folk som glider genom livet och blundar för dåligheter eller obekväma saker?

Som pratar med vänner om tragiska saker och sen skakar av sig det sekunden efter dom vänder ryggen till, som läser om barn som misshandlats, mördats el som svälter.. Familjer som lever i tortyr och intalar sig själv att det är inte här, det är för långt bort...

Eller folk som lever i en familj där en i familjen blir behandlat illa, av ngn... Och dom andra väljer att inte se, inte förstå inte ta ställning??????

Eller om man gjort ngn illa, hur kan man någonsin sluta att leta upp personen för att säga förlåt, att höra om hur illa personen mår... Vilja söka förlåtelse... Läsa om alla sårade ord som personen skriver om...................

Hur gör folk som stänger av sina kanaler på detta???? Går det att lära ut?

Nej nej nej stopp förresten.... Det är ju det som är livet, att känna smärta, sorg, att skämmas att vara ledsen...

Lika mycket som glädje, lycka, förståelse och kärlek...

Även om det blivit mer av det tidigare än det senare på sistonde......

Thats life, and I'm all in there.........................

Soooool...............

likt en gremlins (eller mogwai va det väl....) kastade jag mej under skrivbordet för en stund sen och skrek med gäll röst *bright light, bright light*.....

..vad är det som händer & sker?, kan det vara?, är det möjligt????

Jaaaaaaaaa!!! det är solen som hittat till våra frusna landskap och hjärtan....

Det är märkligt med solen, den kan verkligen vända en hårdkokt tuffing till värsta mesen som ställer sig med ansiktet rakt upp i solen å bara fån ler... :o)))

Nu längtar jag starkt, starkt efter att våren blommar ut ordentligt och att det sen blir sommar.

Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm :o)

Har eg. allt och ingenting att skriva, känslor rasar och bara försvinner i tomma intet. Känns som om jag har tagit tag i hela världen, snurrat den men full kraft (full va ordet), samtidigt som jag stuckigt en stor vass woodo-nål genom den så att blodet rinner och såren gapar stora och variga.. Och jag ser att inga plåster någonsin kommer att läka dessa sår, dom kommer vara inflammerade och blodiga om inte för evigt så i långa tider...

Jag står ömsom brevid och tittar på detta kaos jag skapat, står med svullna ögon och ett stort svart hål i brösten och bara glor.... allt snurrar för fort, jag vågar knappt ta tag i världen för att stanna den.

Kanske har jag sönder något annat?

Kanske hela världen hoppar ur sin axel, och exploderar.......... ?

Och ömsom så känns det som om jag sugs in och försvinner i röran, allt rasar på mej, ilska, tårar, kaos, förtvivlan, frågor, förklaringar, ångest.... Ja allt i en enda röra, kokat av en elak människa lagat en vidrigt osmaklig soppa..... För andra att äta, men har fått sig en sked själv....

*Den var bitter, och sög ut livet ur en*

- Man måste prata om det! säger dom...
* Men om orden inte finns, om man inte vågar säga ngt för att man är rädd att göra mer illa el bara för att lusten att prata, diskutera har försvunnit.... vad gör man då?

- Man måste ut och umgås, säger dom också!
* Men om man inte ens klarar av att se sig själv i spegeln, hur ska man då orka se ngn annan i ögonen, än mindre umgås, vad ska jag prata om? vad har jag att tillföra alls...

- Livet går vidare.... säger dom....
* Såklart...... Men hur?????????????????????????????????????????????

#)>liten<(#

)>mindre<(

>emsan<

....................... :'-( ......................

JIHUUUUU nu verkar det fungera igen...... :o)

Ja både livet, och min blogg....

Eftersom jag vaknat ur min coma/bomulls-liknande tillstånd så ska jag ta och
lista el. berätta om saker som gör mej varm i hjärtat...

Kramar... Ja kramar kan vara så olika, varma å långa å innerliga. Eller via cyberspejs dock oftast lika goa. Eller från ett barn så tillitsfullt å innerligt. Från en som man håller kär så det blixtrar mellan en. Mellan sina vänner ärliga varma och tröstande. Oavsett hur så är dom *uuuunderbara* det enda minus med kramar är att om man lider brist på dom så värker det i kroppen.

Komplimanger... Va fin du är, OJ, vilka fina skor, Det var duktigt jobbat, va omtänksam du är, Du är sexig, Vad duktig du har varit... Oavsett hur komplimangerna ser ut. Eller hur bra/dålig man är på att ta emot dom så värmer dom inte bara hjärtat utan själen och självförtroendet.

Osjälviskhet... Oavsett hur det ter sig, att ge bort det sista man har, eller människor man ser på tv som viger sitt liv åt att hjälpa och stötta andra, ngn som räddar livet på ngn utan att ens tänka på vad man själv utsätter sig för, eller bara ngn som står upp för ngn annan okänd ute på gatan... Sånt gör mej glad å varm.

Kärlek... Verkligen innerlig, villkorslös, stark, varm, ömmande och även himlastormande kärlek. Ovanlig? ja kanske.. Men ack så underbar...

testar testar...... verkar som om min blogg gett upp, antar det vart för svart så jag kör grönt nu då ;o) *S*

Dagen efter.... fast inte kvällen före...

Tillbaka ur det nattsvarta hålet, relativt oskadd, men omtumlad och trött...

Idag tänker jag på människor ... människor vi kallar vänner, bekanta el främlingar...

Hur ser vi på vilka som är våra vänner el bekanta eller främlingar..

Andra kanske ser det så att främlingar är folk dom aldrig träffat. oavsett hur dom är so personer så är dom främlingar.. Och vänner är dom man träffar varje dag, dom som delar ens vardag irl som man hälsar och möter dag efter dag.

Men så ser jag det inte, mina vänner har jag några inte ens mött, några mött bara flyktigt ngn gång, några oftare men inte dagligen. Men det är dom som vet hur jag mår innerst inne.. Dom som "ser" på mej att ngt är fel, dom som spenderar sina sista tankar, energi och tid på att lyfta mej när jag är nere eller dela min glädje när jag är glad... Det är dom som finns närmast mitt hjärta och det är dom som har mitt förtroende och min kärlek. Älskar er så mycket.. Alla.

Medans man kan ha en främling så nära så nära, en som pratar med en varje dag, som ser en men ändå aldrig SER... Såna är för mej främlingar i ens vardag...

Tack alla mina vänner för att ni finns..... Ni vet vilka ni är... emsan loves you...

In i dimman.....................

.................. ett het bad å en pils el två...... Lite Pink Floyd *ahhhhhh*

Fick ett telsamtal, gjorde så ont, en vän som känner sig förfördelad....

...vad gör man? - Lovar massa saker... Försöker berätta... Han förstår inte... (Som vanligt)
(Ja inte han, utan alla)!!!

Bävar för helgen, har halv-lovat saker, har blivit en expert på att halv.lova saker.... Lovar det dom vill höra, för att sen avboka.... Orkar inte, kan inte.... Förstår inte vitsen.. Om jag sen klappar under, vem har gagn för mej? och i första läget... vem vill i sitt rätta sinnens fulla umgås med en som mej....???

Japp!!! ........................ nu har det börjat...
..den kostiga känslan... den som bara jag kan uppbringa, må alla fara åt helvete som hör av sig, å låt dom fara djupare ner om dom inte gör det... Vem vet... vad vill man, hur mår man?, vad gör man?, frågor som jag ännu inte fått svar på.......

..hur gammal jaq är ? mentalt? eller kroppsligt ???

.... now it's happening, that strange feeling of numbness that sometimes attack me....

Feels like swimming in black cotton woll, and get sucked down at every stroke you take....

The song Comfortable numb says it all..................... maybe the one who wrote it has swum in the same black cotton sea...


..................................is there anybody out there...


eller.....

"You are only coming throu in wawes, your'e lips move but I can't hear what you say..."


"Now I got that feeling once again, I can't explain. You would not understand. This is not how I am.. I'we become comfortable numb!"..................